För typiska drag hos en krönika hänvisar jag till inlägget "Krönika" längre ner.

PÅ LIV OCH DÖD, ELLER BARA ETT BLÅMÄRKE?

Man hinner inte ens blinka, så snabbt går det!

Knappt har meteorologerna på teve nämnt ordet ”minusgrader”, innan jag genom köksfönstret ser hur pulkabacken utanför fyllts av overallklädda överlyckliga ungar med klumpiga tumvantar och varsin pulka efter sig. Och när jag tänker efter, vem minns inte hur roligt det var? Visst hände det ibland olyckor; något blåmärke här, ett skrapsår där. Trots det var allt väldigt roligt. Tyvärr verkar snön och kylan, som hemsöker oss nordbor varje år, ha en absurd dubbelnatur. För medan barnen i backen klarar sig fint, händer våldsamma olyckor i trafiken som jag helst bara vill glömma.

Medan jag sitter där i köket och tittar ut på barnen i pulkabacken, dricker jag försiktigt rykande hett morgonkaffe i min blå favoritmugg. Söndagstidningen ligger framför mig och på radio pratar ”morrongänget” på Mix Megapol om de trafikolyckor som har skett under natten till följd av halkan. Diskussionen väcker föreställningar som får mig att vrida mig av obehag. Men en lugn och härlig dag som denna vill jag inte dra på mig onödiga ångestskänslor, så jag bestämmer för att inte tänka mer på olyckor den här dagen. Det visar sig visst bli svårare än jag tänkt.

Med den brännheta kaffekoppen emot mina frusna läppar, tittar jag istället ut genom fönstret. Jag ser, till min förtvivlan, hur en pojke i tioårsåldern övermodigt styr kursen mot ett alldeles för högt gupp. Pulkan får oväntat hög fart och pojken kastas mycket riktigt iväg, gör en volt i luften och landar hårt några meter bort, medan hans pulka oberört fortsätter neråt helt ensam. Samtidigt slirar ett långt pulkatåg i sidled, och de flesta barn dröser ner i en frusen liten bäck strax bredvid, medan ett av dem kraschar rakt in i en lyktstolpe. Både pojken, barnen i bäcken och pulkaåkaren som körde in i stolpen, klarar sig turligt nog helt utan synliga skador. Trots några blåmärken, är allt väldigt roligt. Ingen större fara här, inte!

Jag låter medvetandet vandra tillbaka till mitt egna kök igen. Sörplar i mig lite mer kaffe. Bränner mig ordentligt. Fan. Typiskt mig. En olycka kommer sällan ensam, sägs det. Och de kommer minsann aldrig med förvarning heller. Så visst har alla olyckor vissa likheter, men frågan är hur lika de är när man jämför konsekvenserna. I pulkabacken, till exempel, verkar de flesta barn ha kommit lindrigt undan, och leken fortsätter. Må hända att mina läppar är lite rödare än vanligt, annars är allt frid och fröjd, tackar som frågar!

Men om ett par bilar frontalkrockar på en glashal vägbana, råder nog varken frid eller fröjd. Här är konsekvenserna är abnorma – ofta är det till och med för sent. Möjligen överskattade en av trafikanterna sin förmåga, likt pojken som körde över guppet. Kanske var det bara en ren olyckshändelse, som för pulkaåkaren som åkte in i stolpen. Klart står i alla fall att, konsekvenserna i pulkabacken och konsekvenserna i trafiken, är ojämförbara.

Jag sörplar i mig lite mer kaffe, utan att bränna mig den här gången. Kliar mig på näsan, hinner precis börja fundera på att stänga av radion, innan jag hör något i nyhetsrapporteringen som får mig att haja till:

I Backa har en bil voltat.

I Dalum har en bil kört in i en stolpe.

I Bullaren har en långtradare slirat ner i diket.

Jo, visst har snön och kylan en absurd dubbelnatur. Det är ingen tvekan om den saken. För medan jag sitter här och ojar mig över hur barnen i pulkabacken får ett blåmärke eller två, råkar trafikanter ute på vägarna ut för precis likadana olyckor – men där handlar det minsann inte om några blåmärken. Där handlar det om konsekvenser av det värre slaget.

Där handlar det om liv och död.

Ovan: Det kan bli på allvar både i pulkabacken och i trafiken.

Konsekvenserna ser dock väldigt olika ut.

Källor

Originalartikel: För att läsa originalartikeln, hänvisas till mitt inlägg med första utkastet.

Övre bilden:

http://www.lulea.se/images/18.6ebed23a109d954a359800038408/Ormberget_pulkabacken01.jpg

Nedre bilden:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12243189.ab